Det här med intryck

Det känns som om det finns två vattendelare när det gäller utmattningsdepressioner. Den ena halvan ligger i soffan och ser på tv och den andra klara inte av att se på tv eller lyssna på radio.

Jag tillhör den andra skaran. Under min utmattningsdepression klarade jag inte av mer intryck än att gå ut med hunden och prata med barnen. Jag har en period på säkert 8 år som jag inte har sett nästan något tv-program. Jag har missat Melodifestivaler som jag älskar att se. Jag har missat alla stora sporthändelser under den tiden. Inte för att jag är någon som njutit av det innan men nog har jag hängt med när Anja Persson åkt eller Gunde Svan och Ravelli var i farten. Men icket under dessa år.

Det var för mycket intryck. Jag hade så svårt för intryck jag inte styrde över. TV gick bort direkt både ljus och bild på saker som jag absolut inte klarade av att följa. En lite rolig historia är när jag fick besök och Hen tittade på tv hos mig och jag 6 månader senare ringer och frågar var dosan är och den ligger kvar där Hen hade lämnat den. Det ger en lite inblick hur ofta jag dammade och städade under den perioden också

Jag klarade helt enkelt inte av så många intryck under den perioden och det var många år. Nu har jag börjat se TV tycker att det är rätt så roligt och inspirerande med olika program. Jag har lite svårt att följa serier och det är nod för att jag är lite tankspridd och lyssnar på många föreläsningar via Zoom på kvällarna numer. Jag tycker att det är suveränt att se på playa-kanalerna och jag får själv styra över när det är bio. Det var inte alltid bättre förr. Roligt med tv när man kan styra lite över det själv.

Just nu ser jag en serie på SVT-play om hjärnan som helt enkelt heter Din hjärna. Så intressant!