Vi lär hela livet
Man lär sig hela livet, jag lär mig hela livet.
Ibland av mina egna misstag eller genom andra. Nu senast har jag lärt mig göra snygga bilder med de färger som jag valt som ”mina”.
Himla roligt att lära sig nya saker tycker jag. Det har inte alltid varit så. Skolans första nio år var verkligen pest och pina. Jag fick regelbundet höra hur dålig jag var och gå till speciallärare.
När jag kom till gymnasiet visade det sig att jag inte alls var dålig i skolan. Jag gick ut med relativt höga betyg, till och med i matte som jag trodde var helt omöjligt.
När jag började studera på komvux för att läsa in lite ämnen inför universitetsstudier så gick det superbra. Inga problem alls förutom min dyslexi men jag hade en underbara lärare i svenska som sa att stava skulle vi kunna på den här nivån och nu var det allt annat som var viktigt och inte hur jag stavade. Jag skrev min första uppsats med betyget MVG.
Våra lärare betyder så mycket för hur skolan uppfattas. Läraren jag hade i 4-6 tycket att jag platsade på dårhuset i Bollnäs medan mina gymnasielärare fick mig att känna att jag verkligen kunde lära om jag ville. Jag har haft många olika lärare genom livet och är så tacksam för de som kom senare i livet.
Ibland tänker jag på hur det skulle ha varit om jag hade en förstående och upplyftande lärare redan i mellanstadiet. Jag är tacksam för att dom kom senare i mitt liv och att jag fått behålla känslan av att jag kan allt om jag bara vill lära mig.